Senaste veckan

Tillbaka efter en vecka i fjällen och här kommer lite korta notiser.
All Metal Music har intervjuat Morgan Håkanson inför MARDUKs kommande släpp "Wormwood":


Metal Till Death har intervjuat skivaktuella BEHEMOTHs Nergal:

Apropå BEHEMOTHs nya har Metal 4 Life recenserat "Evangelion" här.

DARK FUNERAL håller på att spela in uppföljaren till 2005 års "Attera Totus Sanctus" hos Peter Tägtgren i Abyss studio. Nedan klippet från sköna Rundgång då Emperor Magus Caligula intervjuades:

GOD SEED och fjällen

En intervju med King från GOD SEED och tidigare GORGOROTH kan höras här.

Jag kommer att åka upp till fjällen och därmed blir det tyst här på bloggen under en veckas tid. Med i packningen är självklart min Ipod laddad med mycket bra musik. Några exempel och tips att lyssna på är:

1349 "Revelations Of The Black Flame"
BEHEMOTH "Demigod"
BLOODBATH "Nightmares Made Flesh" och "Wacken Carnage"
BURZUM "BURZUM/Aske"
DARKTHRONE "Panzerfaust"
EMPEROR "Live Inferno"
GORGOROTH "Pentagram"
HYPOCRISY "HYPOCRISY Destroyes Wacken"
IMMORTAL "Sons Of Northern Darkness"
MAYHEM "De Mysteriis Dom Sathanas"
MORBID ANGEL "Altars Of Madness"
NASUM "Grind Finale"
SATYRICON "Dark Medieval Times"
WATAIN "Sworn To The Dark"

När det gäller lite lugnare musik har jag även med ny musik med DEPECHE MODE, ERIK DE VAHL, JOY DIVISION och THÅSTRÖM.

Hej Peter Tägtgren!

Jag förstår dig inte riktigt. Varför ägnar du så mycket tid åt PAIN? Jag har inte lyssnat så mycket på er men har i alla fall hört en del låtar och såg delar av er spelning under årets Metaltown. Varje gång jag tänker på PAIN gör jag det med en känsla av att du borde ägna din tid åt något annat. Du kan ju göra så mycket bättre. Som producent, som låtskrivare och som artist.

Jag tänker kanske främst på dina insatser i BLOODBATH och i HYPOCRISY (men det finns ju många fler exempel). BLOODBATHs "Nightmares Made Flesh" är ju bara sjukt bra och jag har svårt att se att någon kunde gjort en lika bra insats som du gör på skivan. Skulle nog ranka skivan som en av de allra bästa oavsett genre med låtar som Eaten och Bastard Son Of God. Nu är ju en fortsättning i det bandet kanske inte aktuellt men det visar på dina kvaliteer. Det är ju dock inte bara på studioalbum du har visat ditt register utan även live.

Här tänker jag främst på "HYPOCRISY Destroys Wacken 1998". Att denna skiva inte fått större uppmärksamhet är synd och det förvånar mig. Vilken röst du har! Här visar du ju även att du utan problem skulle kunna ta över mikrofonen i de flesta bm-band utan problem.

Självklart skall du göra musik du själv tycker är kul. Något annat vore hyckleri. Så om du behöver PAIN som en regelbunden paus från HYPOCRISY skall du självklart fortsätta med det. Personligen är det dock albumen med HYPOCRISY som jag ser fram emot. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att du nu börjat spela in nytt material. "A Taste Of Extreme Divinity" kommer tydligen släppas den 23 october med efterföljande turné. När jag ändå skriver till dig vill jag uppmana dig till att inte vara rädd att lyssna på dina gamla låtar med bandet. Det bör vara en tydlig skillnad mellan PAIN och HYPOCRISY och var därför inte rädd att göra ett hårdare och svårare album denna gång...

Lycka till!

För att påminna dig är här Roswell 47 från "HYPOCRISY Destroys Wacken 1998" - underbart:

TOTALT JÄVLA MÖRKER

Är regelbundet nere i den lokala hårdrocks/punkaffären på Andra Långgatan för att se om något intressant, nytt eller gammalt, finns till försäljning. För någon månad sedan kunde man där införskaffa TOTALT JÄVLA MÖRKERs "Det Ofrivilliga Lidandets Maskineri" samt "Människans Ringa Värde" för det sammanlagda priset av 100 kr. Bra pris kändes det som och i och med att bandets senaste skiva, "Sönda och Härska", fått bra kritik i bland annat Close-Up så slog jag till på vinst och förlust.

Kopplingen till bm och bloggen är inte solklar men förutom vissa ljudmässiga likheter så var ju bandets bassist Victor Brandt under förra året en del av SATYRICON. TJM spelar dock snarare punk/hardcore/grindcore av det mer politiska slaget och låten I jakten på profit har följande text:

Utmärglade barn söker efter hopp i pölar av blod
I en värld jävligt långt bort från erat skrivbord
Samlar skit och silar den efter mat,
Och allt jag kan känna är hat, bara hat

I jakten på profit offras någons framtid
I jakten på profit offras liv
I jakten på profit offras någons framtid

För turismen rensas gatorna om natten
På uteliggare som aldrig druckit rent vatten
Byar förintas för några oljefat
Och allt jag kan känna är hat, bara hat…

Förutom tydligt politiska texter innehåller skivkonvolutet kommentarer till varje låt. Om låten ovan står det:

"No matter where you turn your head you can see the hysterical hunt for profit. It follows you in the streets and you can read about it in every newspaper around the world. For thoose, whose only intrest is to increase the power of capitalism, it seems hard to imagine how their axe of profiteering decapitates everyone in it´s way."

Mer information och låtar hittas på bandets MySpace samt hemsida.

Nedan låtarna Helvetes portkod, I jakten på profit och Människans ringa värde från ovanstående album (fråga inte mig om vad videon har med låtarna att göra...).

SARKE från Wacken Open Air

Jag skrev lite om bandet SARKE med bland andra Nocturno Culto och Sarke och deras då kommande spelning med Tom Gabriel Warrior som gäst under årets Wacken Open Air här. Nu när Wacken är över kan resultatet ses på Youtube.

SARKE - Vorunah


SARKE med Tom Gabriel Warrior - Dethroned Emperor (av CELTIC FROST)

Lite bilder från Warrior's bunker

Surfa in på Tom Gabriel 'Warrior' Fischers blogg för att se lite stämningsfulla bilder från the "Triptykon bunker".

IMMORTAL - "All Shall Fall" artwork

Hösten börjar så smått närma sig och därmed ett par intressanta skivsläpp. Bland annat släpper ju IMMORTAL "All Shall Fall" och idag visade de upp en bild på det som skulle kunna vara en del av det kommande omslaget.

Jaha hur spännande var det var min första tanke. Ser ut att vara inspirerat av BEHEMOTH blev den andra och avslutningsvis gjorde jag en liten jämförelse med tidigare numera klassiska omslag:

1992 års "Diabolical Fullmoon Mysticism"

"Pure Holocaust", 1993

"Battles In The North", 1995

"Blizzard Beasts", 1997
"At The Heart Of Winter", 1999

"Damned In Black", 2000

"Sons Of Northern Darkness", 2002

Med tanke på hur tidigare omslag sett ut skulle jag bli mycket besviken om bilden tillhörande det nya albumet blev det nya omslaget. Inte för att de gamla omslagen alltid är så snygga men de ÄR IMMORTAL och på bandets omslag skall medlemmarna vara med, så enkelt är det. Självklart finns "At The Heart Of Winter" med som undantaget som bekräftar regeln.

1349 - "Works Of Fire, Forces Of Hell"

Nämnde inte något om det nedan i recensionen nedan men "Revelations Of The Black Flame" finns att köpa i (minst) två versioner, en vanlig och en med en bonusdisc. Den extra skivan kallas "Works Of Fire, Forces Of Hell" och består av 6 låtar inspelade i Stockholm 2005.
Låtarna är:
Hellfire
Chasing Dragon
Satanic Propaganda
I Am Abomination
Manifest
Slaves To The Slaughter

Fokus ligger alltså på det då aktuella albumet "Hellfire" men som ni kan se så återfinns även äldre spår.
I konvolutet står det bland annat:
"It was performed in front of 18 swedes, a drunk mexican and a german hooker."

Prisskillnaden mellan de olika versionerna av "Revelations Of The Black Flame" är försumbar vilket gör att det bara är den med bonusdisc som är aktuell att köpa. Själva inspelningen finns det inget att klaga på utan ljudet är bra och trots bristen på publik låter det som om det var en bra spelning.

1349 - "Revelations Of The Black Flame"

Då var det äntligen dags. Fyra år efter "Hellfire" kom så "Revelations Of The Black Flame". Från att tidigare ha släppt musik nästan årligen tog det denna gång alltså nästan fyra år och anledningen stavas Frost och hans medverkan i SATYRICON. Under de senaste tre åren har hans SATYRICON släppt både "Now Diabolical" och nu senast "The Age Of Nero" samt turnerat flitigt. När Frost haft tid under pauser i turnerandet han sammanstrålat med de andra i 1349 för att spela in "Revelations Of The Black Flame".

1349 har med en energi, ett tempo och en råhet, demonstrerat kanske främst genom Frosts trumspel och Ravns röst, stått för något speciellt inom extrem metal vilket gjort bandet väldigt populärt. Det var nog också därför som nya albumet var så efterlängtat och reaktionerna på det blev så blandade. Många recensenter uttryckte sitt missnöje medan andra hyllade den nya riktningen gruppen valt. Men vilka är då skillnaderna jämfört med de tidigare albumen?

Om bandet tidigare släppt skivor med ett ganska (relativt) jämnt, stenhårt, piskande, smattrande tempo rakt igenom med en klar ljudbild står "Revelations Of The Black Flame" för något annat.
Tempot varieras väldigt mycket, från det smattrande vi är vana vid till plinkande pianon, plockande gitarrer eller andra akustiska eller svepande och doomiga inslag. Det finns inte samma enkla hårda formel som tidigare utan musiken väller eller rullar fram som en ångvält som mosar allt på vägen fram. Tyngden fås genom att tempot bitvis sänkts rejält, mixen är skitigare, effekter har större plats på skivan och Ravns röst är mer mässande än tidigare.

Det är inga problem att känna igen 1349 på "Revelations Of The Black Flame" men jag kan förstå att de som förväntade sig en "Hellfire II" blev konfunderade och kanske besvikna. Jag tycker dock att bandet gjorde helt rätt. På de senaste skivorna körde de ett spår till max och nu ville de utvecklas och göra något nytt. Alltför många band fortsätter i sina invanda spår utan att utvecklas.

Allt är dock inte bra på skivan. Till exempel spretar den väl mycket, det saknas lite kontinuitet, ibland blir den väl lugn och vissa delar är svagare än andra men som helhet växer den fortfarande för varje lyssning. Till skillnad från "Liberation" är det ingen skiva jag kommer att sätta på bara för att höra 'den där bra låten' utan sätter jag på "Revelations Of The Black Flame" så lyssnar jag på hela från början till slut. Gör jag det så får jag ett ljudlandskap som växlar mellan att sakta mala ner det som kommer i dess väg och krossa det med smattrande trummor samtidigt som stämningen och de ständiga kontrasterna i musiken gör skivan hypnotisk och fängslande.

Det är inte bandets bästa skiva med jag tror att den var ett nödvändigt steg i utvecklingen. Nu har bandet även testat på denna inriktning och kan om två år komma tillbaka med ett nytt album som tar det bästa ur två världar. Mer fart än på "Revelations Of The Black Flame" men lite mer variation är på till exempel "Hellfire".

Fortfarande utomlands

Fortfarande utomlands och därför så tyst här på bloggen. Kan dock rekommendera besök hos Kims blog, Metallbibliotekarien och Metal 4 Life som rapporterar om respektive Sonisphere, METALLICA, BEHEMOTH och THE GRIT.

Kommer hem till Sverige om ett par dagar och räknar med att återkomma med bland annat tankar om 1349s senaste släpp då.