1349 - "Revelations Of The Black Flame" och att recensera skivor

För tre månader sedan recenserade jag 1349s "Revelations Of The Black Flame". Hela recensionen hittas här men för att sammanfatta den väldigt kort så tyckte jag att skivan visade på en ny mörkare och mer stämningsfull sida hos 1349, att den var bra men kanske något spretande.

Egentligen borde man inte skriva recensioner direkt när skivor släpps. Jag förstår att det är då som det finns ett intresse både för bandet att marknadsföra släppet och för media att rapportera om den nya skivan men ofta riskerar recensionerna att bli missvisande. Hur ofta bygger inte en recension på en helgs intensivlyssnande av recensionobjektet? Istället borde man vänta ett par månader så att skivan hinner sätta sig ordentligt och den hittar sin plats i skivsamlingen och i livet. Vissa skivor passar bara vid speciella tillfällen. Flera av de mest uppskattade skivorna i min samling lyssnar jag faktiskt ganska sällan på. För att jag skall lyssna på dem måste jag verkligen vara i rätt stämning och omständigheterna runt omkring måste vara de rätta. När det dock är rätt tidpunkt ger lyssnande av de skivorna desto mer.

När man intensivlyssnar en skiva inför en recension har man inte tid att ta hänsyn till detta och man känner inte heller skivan och vet därmed inte i vilka tillfällen den passar. Därför borde man kanske vänta med recensionen eller kanske ännu hellre skriva en recension då skivan släpps och sedan följa upp den ett par månader senare när intrycken hunnit smälta. Jag känner lite att detta är fallet med 1349 och "Revelations Of The Black Flame". Till stor del står jag fortfarande för mina inledande åsikter men jag tycker att skivan som helhet växer. Jag ser nu ett samband mellan låtarna som jag inte gjorde tidigare och därmed ansåg jag den vara "spretig". Jag har upptäckt och upptäcker fortfarande nya nyanser och ett bakomliggande mörker som ger precis rätt stämning. När jag är på rätt humör, som nu, är skivan värd allra högsta betyg.