EMPERORs före detta frontman fortsätter sin solokarriär under namnet IHSAHN. Nedan Frozen Lakes On Mars från bandets tredje fullängdare, "After", som släpptes tidigt 2010.
I och med att Ihsahn för de flesta dock är mest känd för åren i EMPEROR kan ni även beskåda en samling klipp inspelade i replokaler och under livespelningar från bandets tidigaste år. Gåshud...
söndag 27 juni 2010
onsdag 23 juni 2010
BEHEMOTH och promotion
BEHEMOTH fortsätter att vara väldigt duktiga på promotion. För att sticka ut ur den mängd information och nyheter som möter oss dagligen på internet gäller det att ha en strategi. BEHEMOTH verkar ha valt videodokumentären som vapen i detta informationskrig. Inför släppen av "The Apostasy" och "Evangelion" släpptes ett antal videodokumentärer/teasers från inspelningen, allt för att skapa uppmärksamhet inför släppen. Bandet fortsätter på samma linje och släpper nu en kortare dokumentär från inspelningen av videon till låten Alas The Lord Is Upon Me.
Jag menar inte att BEHEMOTH på något sätt är unika i sitt sätt att göra reklam men kanske att de är bättre än många andra band är.Se det inte heller som någon kritik. Jag tycker att det är lika spännande varje gång de släpper något nytt klipp, vare sig det är från inspelningen av en ny skiva eller en video.
Jag menar inte att BEHEMOTH på något sätt är unika i sitt sätt att göra reklam men kanske att de är bättre än många andra band är.Se det inte heller som någon kritik. Jag tycker att det är lika spännande varje gång de släpper något nytt klipp, vare sig det är från inspelningen av en ny skiva eller en video.
måndag 21 juni 2010
BEHEMOTH + WATAIN
Enligt intervjun med BEHEMOTHs Nergal nedan kommer BEHEMOTH och WATAIN turnera USA tillsammans under senhösten. Inget dåligt turnépaket! Man kan ju i alla fall hoppas att de därefter fortsätter på denna sidan av Atlanten.
söndag 20 juni 2010
Metaltown 2010
Inte mycket till rapportering om årets Metaltown här. Förklaringen är lika enkel som tråkig. Bokningarna till årets Metaltown var helt enkelt inte tillräckligt intressanta. För det första har de två banden som headlinar festivalen spelat för bara ett par år sedan på samma festival. För det andra är övriga bokningar med några få undantag varken spännande eller bra.
Därav inget besök på festivalområdet detta år men jag hoppas i alla fall att vi får se lite nytt blod nästa år.
Därav inget besök på festivalområdet detta år men jag hoppas i alla fall att vi får se lite nytt blod nästa år.
lördag 19 juni 2010
tisdag 15 juni 2010
WATAINs tribute till BATHORY på Sweden Rock
Den mäktiga inledningen till WATAINs hyllning av Quorthon och BATHORY från årets Sweden Rock Festival:
lördag 12 juni 2010
torsdag 10 juni 2010
NEGATOR - "Panzer Metal"
Aktuell månads hög av recensioner hos Werock har växt ytterligare. Sidan har berikats med texter av Nicke Anderssons "Imperial State Electric", FATAL EMBRACEs "The Empire Of Inhumanity" och WHITECHAPELs "New Era Of Corruption". Dessutom finns nu en intervju med WINTER'S VERGE uppe.
Förutom omskrivna BURZUM recenserade jag denna månad även NEGATOR:
Tyskarna i NEGATOR är tillbaka med bandets tredje album. Efter ”Old Black” respektive ”Die eisernen Verse” är nu titeln ”Panzer Metal”. NEGATOR grundades 2003 och de två tidigare albumen släpptes under 2004 och 2005. Både ”Old Black” och ”Die eisernen Verse” togs väl emot av både fans och den mer specialiserade pressen men någon bredare uppmärksamhet har inte bandet fått än så länge. Åren sedan senaste släppet har delvis ägnats åt turnerande i främst Tyskland så helt nere har inte verksamheten för NEGATOR legat trots att det alltså är fem år sedan senaste skivan släpptes.
En tråkigare titel än "Panzer Metal" får man tyvärr leta efter. Kanske skall den ses som en hyllning till MARDUKs ”Panzer Division Maduk”. Skulle så vara fallet kan NEGATOR vara halvt förlåtet, är det inte så är titeln bara dålig. "Panzer Metal" låter ju som ett album som skulle kunna släppas av SABATON. Som en beskrivning av musiken fungerar dock titeln bra för likheten med MARDUKs ovanstående verk är minst sagt stor. Över huvud taget låter NEGATOR väldigt mycket skandinavisk black metal och då kanske framför allt svensk sådan stöpt i samma form som förutom MARDUK även DARK FUNERAL. Intentionen är nog inte att heller att låta originellt utan det är ljudet från det tidiga 1990-talet bandet vill åt och med detta lyckas bandet bra. Till skillnad från vissa album som släpptes för nästan tjugo år sedan kännetecknas dock ”Panzer Metal” av en riktigt bra produktion utan att den för den delen på något sätt förstör stämningen. Musiken är drivande, rå, mörk och ganska teknisk vilket ger en riktigt bra känsla. Texterna varierar mellan engelska och tyska och hårdheten i det senare bidrar till den råa stämningen på skivan. Musiken är inte lika monoton som den är på många av förebilderna vilket tyvärr "Panzer Metal" förlorar på. De lugnare partierna utgör skivans svagare och jag hade hellre sett ett överlag högre tempo. NEGATORs ”Panzer Metal” är inte nyskapande men utgör ett gott hantverk och är väl värd en chans om man gillar klassisk black metal.
Förutom omskrivna BURZUM recenserade jag denna månad även NEGATOR:
Tyskarna i NEGATOR är tillbaka med bandets tredje album. Efter ”Old Black” respektive ”Die eisernen Verse” är nu titeln ”Panzer Metal”. NEGATOR grundades 2003 och de två tidigare albumen släpptes under 2004 och 2005. Både ”Old Black” och ”Die eisernen Verse” togs väl emot av både fans och den mer specialiserade pressen men någon bredare uppmärksamhet har inte bandet fått än så länge. Åren sedan senaste släppet har delvis ägnats åt turnerande i främst Tyskland så helt nere har inte verksamheten för NEGATOR legat trots att det alltså är fem år sedan senaste skivan släpptes.
En tråkigare titel än "Panzer Metal" får man tyvärr leta efter. Kanske skall den ses som en hyllning till MARDUKs ”Panzer Division Maduk”. Skulle så vara fallet kan NEGATOR vara halvt förlåtet, är det inte så är titeln bara dålig. "Panzer Metal" låter ju som ett album som skulle kunna släppas av SABATON. Som en beskrivning av musiken fungerar dock titeln bra för likheten med MARDUKs ovanstående verk är minst sagt stor. Över huvud taget låter NEGATOR väldigt mycket skandinavisk black metal och då kanske framför allt svensk sådan stöpt i samma form som förutom MARDUK även DARK FUNERAL. Intentionen är nog inte att heller att låta originellt utan det är ljudet från det tidiga 1990-talet bandet vill åt och med detta lyckas bandet bra. Till skillnad från vissa album som släpptes för nästan tjugo år sedan kännetecknas dock ”Panzer Metal” av en riktigt bra produktion utan att den för den delen på något sätt förstör stämningen. Musiken är drivande, rå, mörk och ganska teknisk vilket ger en riktigt bra känsla. Texterna varierar mellan engelska och tyska och hårdheten i det senare bidrar till den råa stämningen på skivan. Musiken är inte lika monoton som den är på många av förebilderna vilket tyvärr "Panzer Metal" förlorar på. De lugnare partierna utgör skivans svagare och jag hade hellre sett ett överlag högre tempo. NEGATORs ”Panzer Metal” är inte nyskapande men utgör ett gott hantverk och är väl värd en chans om man gillar klassisk black metal.
tisdag 8 juni 2010
Mycket WATAIN nu
Vart man än vänder blicken lyser WATAINs logga. Nytt album, ny turné, signerande av skivor i Stockholm, stor artikel samt omslagsbild i nya Close-Up samt nyinspelad intervju hos norska Imhotep:
måndag 7 juni 2010
WOLVES IN THE THRONE ROOM på Sticky Fingers
Onsdagens uppvisning av WOLVES IN THE THRONE ROOM var bland det häftigaste jag sett. Vi tar det dock från början...
Ett långt i från fullt Sticky Fingers mötte mig när anlände från ett för tillfället soldränkt Göteborg. Kontrasten från halvnakna solbadare i ljusets Slottskogen till svartklädda hårdrockare i olika former inne på Sticky kunde nästan inte vara större. Den enda gemensamma nämnaren skulle kunna vara den kalla ölen som avnjöts i båda miljöerna. Under förbanden ökade dock publiken i antal men sällan har det varit så tydligt att besökarna var där för att se endast ett band och inte förrän förbanden var klara började publiken att fylla på framför scen.
Det första vi ser av medlemmarna i WITTR är när de börjar smycka scenen. Vad jag skulle beskriva som en stor rotvälta bärs fram, mängder av ljus tänds, kort liknande tarotkort sprids ut, olika backdrops hängs upp, ljuset dämpas och rökmaskinen puffar ut lite lagom mycket rök. Man kan riktigt känna att något speciellt är på gång att ske.
Sättningen för dagen består av trummor och två gitarrer, ingen bas alltså, vilket fungerar över förväntan. Utöver detta ligger vissa förinspelade stämningshöjande effekter i bakgrunden under delar av konserten. Trots att de bara är tre på scenen så är väggen av ljud som möter oss massiv och energin är nästan obeskrivbar. I WITTRs ambient black metal byggs stämningen upp under långa ganska monotona partier där intensiteten långsamt stegras för att till slut explodera. Effekten av musiken blir nästan hypnotisk. Stämningen var det centrala under spelningen och det gör den också svår att beskriva. Är man det minsta intreserad rekommenderas ett inköp av CD/DVD:n "Live at Roadburn".
Måste även nämna att bandet åker runt med ett rejält bord med merchandise. Utgåvor av alla skivor både i CD- och LP-format samsadess med diverse kläder. Alldeles för ofta blir man besviken under konserter när det gäller detta och det är ju konstigt för det borde handla om ganska mycket pengar...
Tyvärr blev bilderna i mörkret inget vidare och filmen alldeles för stor. Någon som kan tipsa om ett bra gratisprogram för att komprimera den från 1,8 Gb(HD) till något publicerbart? Skall försöka publicera vad som blev inom kort.
Ett långt i från fullt Sticky Fingers mötte mig när anlände från ett för tillfället soldränkt Göteborg. Kontrasten från halvnakna solbadare i ljusets Slottskogen till svartklädda hårdrockare i olika former inne på Sticky kunde nästan inte vara större. Den enda gemensamma nämnaren skulle kunna vara den kalla ölen som avnjöts i båda miljöerna. Under förbanden ökade dock publiken i antal men sällan har det varit så tydligt att besökarna var där för att se endast ett band och inte förrän förbanden var klara började publiken att fylla på framför scen.
Det första vi ser av medlemmarna i WITTR är när de börjar smycka scenen. Vad jag skulle beskriva som en stor rotvälta bärs fram, mängder av ljus tänds, kort liknande tarotkort sprids ut, olika backdrops hängs upp, ljuset dämpas och rökmaskinen puffar ut lite lagom mycket rök. Man kan riktigt känna att något speciellt är på gång att ske.
Sättningen för dagen består av trummor och två gitarrer, ingen bas alltså, vilket fungerar över förväntan. Utöver detta ligger vissa förinspelade stämningshöjande effekter i bakgrunden under delar av konserten. Trots att de bara är tre på scenen så är väggen av ljud som möter oss massiv och energin är nästan obeskrivbar. I WITTRs ambient black metal byggs stämningen upp under långa ganska monotona partier där intensiteten långsamt stegras för att till slut explodera. Effekten av musiken blir nästan hypnotisk. Stämningen var det centrala under spelningen och det gör den också svår att beskriva. Är man det minsta intreserad rekommenderas ett inköp av CD/DVD:n "Live at Roadburn".
Måste även nämna att bandet åker runt med ett rejält bord med merchandise. Utgåvor av alla skivor både i CD- och LP-format samsadess med diverse kläder. Alldeles för ofta blir man besviken under konserter när det gäller detta och det är ju konstigt för det borde handla om ganska mycket pengar...
Tyvärr blev bilderna i mörkret inget vidare och filmen alldeles för stor. Någon som kan tipsa om ett bra gratisprogram för att komprimera den från 1,8 Gb(HD) till något publicerbart? Skall försöka publicera vad som blev inom kort.
lördag 5 juni 2010
BURZUM - "Belus"
Werock är uppdaterad med en mängd recensioner. Artister som KEEP OF KALESSIN, TORTURE DIVISION och DANKO JONES behandlas. Klicka här för att komma till recensionerna. För egen del har jag tagit mig an BUZUMs återkomst:
Efter 27 år är Varg Vikernes eller BURZUM som hans enmansband heter tillbaka. Någon kanske invänder och, med rätta, menar att "Dauði baldrs" och "Hliðskjálf" spelades in och släpptes senare. Faktum är dock att Varg då satt i fängelse och att albumen spelades in med mycket begränsad tillgång till utrustning och resultatet då blev därefter. För mig är BURZUM de album Vikernes spelade in i frihet som knapp 20-åring i Bergen under 1992 och 1993. "Burzum", "Det Som En Gang Var", "Aske", "Hvis Lyset Tar Oss" och "Filosofem" tillhör de starkaste, mest innovativa och bästa som släppts inom extrem musik. Nu, efter nästan tre årtionden, var det alltså dags igen.
Jag vågade inte hoppas. Det var ju så lång tid sedan han spelade in något och ännu längre tid sedan det han spelade in något bra. Vilken inriktning skulle den nya musiken ha och skulle hans röst hålla? Skulle han ens använda den eller skulle det bli ett instrumentalt album?
Med ”Belus” i spelaren har vi nu äntligen svaret. Texterna på skivan kretsar kring gudarna inom den nordiska mytologin och där Belus skall motsvara Balder. Skivan består av åtta låtar och drygt 50 minuter musik varav första spåret, Leukes renkespill (Introduksjon) är en ren introduktion utan vare sig musik eller sång.
Varje låt har en direkt koppling till den nordiska mytologin och som exempel kan nämnas att inledningsspåret behandlar Loke och hans inblandning i planeringen av Balders (Belus) död. Övriga tolkningar får lyssnaren själv stå för. Som jag skrev ovan är Leukes renkespill (Introduksjon) en inledning och det är först i Belus' død som musiken kommer igång. Redan från första tonen men framförallt efter det att Varg börjat sjunga råder inte längre något tvivel. BURZUM är tillbaka och det på bästa sätt. Den monotona musiken med distade gitarrer och relativt enkelt trumkomp kombineras med en insats vid mikrofonen som bara kan jämföras med den på BURZUMs tidigare alster. Sången är här dock inte riktigt lika extremt distad och blandas på ”Belus” med både skönsång och pratsång. Jag hade gärna sett att Varg lämnat den senare utanför skivan men den bidrar ändå i viss mån till att förstärka budskapet som till exempel i Glemselens Elv:
Jeg vil komme tilbake.
Jeg vil komme igjen.
Når vinterens ånder er svake,
vil jeg komme hjem.
Annars tillhör Kaimadalthas Nedstigning, Sverddans och Keilohesten skivans starkaste låtar och gemensamt för dem är att de är lite mer rakt på, har ett lite högre tempo och att de har det medryckande drivet som till exempel "Det Som En Gang Var" utmärks av.
Att ”Belus” skulle vara lika bra som albumen som släpptes för nästan 20 år sedan var en omöjlighet. Ungdomens experimentlusta, nyfikenhet och desperation finns inte där längre och rösten håller inte på samma sätt. Vikernes har dock visat att han trots så lång frånvaro från musiken och samhället och trots att han blivit ordentligt mycket äldre fortfarande besitter något speciellt. ”Belus” är riktigt bra och om den inte jämförts med hans tidigare mästerverk är jag övertygad om att den fått betydligt bättre recensioner även om den faktiskt mottagits väl även nu.
Efter 27 år är Varg Vikernes eller BURZUM som hans enmansband heter tillbaka. Någon kanske invänder och, med rätta, menar att "Dauði baldrs" och "Hliðskjálf" spelades in och släpptes senare. Faktum är dock att Varg då satt i fängelse och att albumen spelades in med mycket begränsad tillgång till utrustning och resultatet då blev därefter. För mig är BURZUM de album Vikernes spelade in i frihet som knapp 20-åring i Bergen under 1992 och 1993. "Burzum", "Det Som En Gang Var", "Aske", "Hvis Lyset Tar Oss" och "Filosofem" tillhör de starkaste, mest innovativa och bästa som släppts inom extrem musik. Nu, efter nästan tre årtionden, var det alltså dags igen.
Jag vågade inte hoppas. Det var ju så lång tid sedan han spelade in något och ännu längre tid sedan det han spelade in något bra. Vilken inriktning skulle den nya musiken ha och skulle hans röst hålla? Skulle han ens använda den eller skulle det bli ett instrumentalt album?
Med ”Belus” i spelaren har vi nu äntligen svaret. Texterna på skivan kretsar kring gudarna inom den nordiska mytologin och där Belus skall motsvara Balder. Skivan består av åtta låtar och drygt 50 minuter musik varav första spåret, Leukes renkespill (Introduksjon) är en ren introduktion utan vare sig musik eller sång.
Varje låt har en direkt koppling till den nordiska mytologin och som exempel kan nämnas att inledningsspåret behandlar Loke och hans inblandning i planeringen av Balders (Belus) död. Övriga tolkningar får lyssnaren själv stå för. Som jag skrev ovan är Leukes renkespill (Introduksjon) en inledning och det är först i Belus' død som musiken kommer igång. Redan från första tonen men framförallt efter det att Varg börjat sjunga råder inte längre något tvivel. BURZUM är tillbaka och det på bästa sätt. Den monotona musiken med distade gitarrer och relativt enkelt trumkomp kombineras med en insats vid mikrofonen som bara kan jämföras med den på BURZUMs tidigare alster. Sången är här dock inte riktigt lika extremt distad och blandas på ”Belus” med både skönsång och pratsång. Jag hade gärna sett att Varg lämnat den senare utanför skivan men den bidrar ändå i viss mån till att förstärka budskapet som till exempel i Glemselens Elv:
Jeg vil komme tilbake.
Jeg vil komme igjen.
Når vinterens ånder er svake,
vil jeg komme hjem.
Annars tillhör Kaimadalthas Nedstigning, Sverddans och Keilohesten skivans starkaste låtar och gemensamt för dem är att de är lite mer rakt på, har ett lite högre tempo och att de har det medryckande drivet som till exempel "Det Som En Gang Var" utmärks av.
Att ”Belus” skulle vara lika bra som albumen som släpptes för nästan 20 år sedan var en omöjlighet. Ungdomens experimentlusta, nyfikenhet och desperation finns inte där längre och rösten håller inte på samma sätt. Vikernes har dock visat att han trots så lång frånvaro från musiken och samhället och trots att han blivit ordentligt mycket äldre fortfarande besitter något speciellt. ”Belus” är riktigt bra och om den inte jämförts med hans tidigare mästerverk är jag övertygad om att den fått betydligt bättre recensioner även om den faktiskt mottagits väl även nu.
tisdag 1 juni 2010
WOLVES IN THE THRONE ROOM på Sticky Fingers
I morgon är det dags för årets kanske mest efterlängtade konsert på svensk mark. Amerikanska WOLVES IN THE THRONE ROOM besöker nämligen Göteborg och Sticky Fingers. Det kan bli precis hur bra som helst. Självklart återkommer jag med bilder och tankar från spelningen mot slutet av veckan.
Som förband agerar NOX VORAGO och SEEDS IN THE BARREN FIELDS, båda från Göteborg.
Nedan ett exempel på hur det förhoppningsvis kommer se ut och låta imorgon:
Som förband agerar NOX VORAGO och SEEDS IN THE BARREN FIELDS, båda från Göteborg.
Nedan ett exempel på hur det förhoppningsvis kommer se ut och låta imorgon:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)