Frost från Satyricon och 1349

I slutet av november ramlade Frost[Satyricon, 1349] och bröt benet. Läs mer på Satyricons hemsida: http://satyricon.no/news/. Försökt hålla koll på vad som händer men det har varit svårt att hitta någon information. Om någon vet något så hör av er! Enda officiella informationen är att Satyricons första(än så länge) konsert 2008 hålls den 8 mars i Polen. Förutom den konserten så blir det även spelning den 19 mars på Inferno i Oslo samt den 19 juli i Österrike på Kaltenbach open air.

Även om Satyricon på de senaste skivorna rört sig åt fel håll musikaliskt är Frost ändå en stor favorit. Titta bara på Satyricons DVD-släpp Roadkill Extravaganza. Frost är riktigt rolig och vilket tempo han har! Exempel från Frosts soundcheck kan ses på(taget från Roadkill Extravaganza): http://youtube.com/watch?v=4RwnzrsAw7E&feature=related.

Skivan som ruller mest med Satyricon just nu är Dark Medieval Times som släpptes 1993. Mer om innehållet på skivan någon annan gång. Något som är bra med Satyricons hemsida är att det finns kommentarer till skivorna som släppts. Läs därför mer om Dark Medieval Times här http://satyricon.no/albums/album.asp?albumID=12.

Uppdatering om Satyricon's kommande skiva

Att Satyricon håller på att spela in en ny skiva är ingen nyhet för dem som följt bloggen. Titta till exempel här och här. Satyricon's hemsida har precis blivit uppdaterad med följande information:

"Hey everyone!
We've now completed the drums and the guitars for the new Satyricon album in Los Angeles! We have a new session beginning Monday, doing vocals, bass and and perhaps some brass too. Third week of July we're doing some keyboard/FX stuff before we go back to L.A to mix the record. These are exciting times as we feel this is a milestone in the making. It won't help keeping expectations down, but we can't help it, it feels so incredibly strong! Dates are being confirmed and offers are coming in constantly as we speak and it looks like we will start touring the world mid November. We'll post a video from the recording of the drums over the weekend and in the meantime we might see some of you at Nummirock and Hellfest. Take care."

Nedan ser ni Satyricon tillsammans med Nocturno Culto uppträda på Wacken 2004. De framför en av de bästa låtarna som någonsin spelats in: the Hordes of Nebula från Darkthrone's Panzerfaust.

Intervju med Satyr som lovar förändring

Terrorizer har genomfört en intervju med SATYRICONs Satyr där han utlovar framtida förändring:
It’s also the beginning of a new phase in the evolution of the band. From then on, there are going to be a lot of changes in the Satyricon camp. ... Although we won’t be doing anything overly dramatic, we’ll be trying quite a few different things, which I think is going to be really good for Satyricon. The reason we’re doing that is so we can continue to develop our sound. At the moment we are still enjoying what we do, but if that continues any longer it’ll undoubtedly stagnate, so we need to ensure that doesn’t happen. And moving in different musical directions is definitely a good way to go about it.” ... For example, we may chose to go for a similar tone, but use a different set of instruments in the next record. Maybe there are also other recording techniques, which could add a different element to our work and open up fresh musical territory. Our last three releases all follow a certain style and pattern, and we want to create a record that’s radically different from the others. Though the foundation of Satyricon’s sound – my songwriting and Frost’s signature drumming – will always remain unchanged.”

Vad nu detta innebär får vi väl se om några år men risken är nog stor att bandet rör sig ännu längre bort från rötterna. Hela intervjun hittas här. Nedan Den Siste från "The Age Of Nero", förövrigt en låt som låter lite som gamla SATYRICON och det gillar jag.

Releasedatum och information om Satyricon's nya album

Satyricon spelar på Sweden Rock Festival ikväll. Med anledning av detta höll bandet en presskonferens som bland annat bevakades av Martin Carlsson. På hans blogg direkt från festivalen rapporterar han att Satyricon's nya album släpps den 3 november. Enligt Martin Carlsson beskriver Satyr nya skivan på följande sätt:
"Det har en lite annorlunda känsla. Skivan har en känsla av att vara en milstolpe och låtarna har en episk känsla, men samtidigt är det medryckande refränger. Ljudet blir väldigt organiskt och vissa låtar är väldigt långa."

Jag har tyvärr inte så stora förväntningar på albumet men det skall ändå bli spännande att höra vad herrarna kan prestera.

För oss som inte befinner oss i Sölvesborg rekommenderas ett besök på antingen Martin Carlssons eller Daniel Josefssons blogg.

SATYRICON

2011 verkar bli ett händelserikt år för SATYRICON. Satyr har börjat med arbetet med ett nytt album, när det släpps och vad det kommer att heta är ännu oklart. Bandet planerar nyutgåvor av alla album som släpptes under 1990-talet vilket då borde inkludera "Dark Medieval Times", "The Shadowthrone", "Nemesis Divina" samt "Rebel Extravaganza".  "updated art work and re-mastering where it is needed" utlovas. Förutom detta verkar det som det blir ett par spelningar under året. Än så länge är det klart att SATYRICON spelar i St Petersburg respektive Moskva den 11-12 december i år. 

Ny lång och bra intervju med Satyricon

På Metalkult.com har det publicerats en relativt nyinspelad intervju med Satyricon. Hela Satyricons karriär tas upp. Från de tidiga åren till de senaste inspelningarna. Black metal som scen tas upp, motsättningar mellan Satyr och Euronymous, black metal under 1990-talet och Satyricons roll i denna, dagens scen, politik och black metal(bra avsnitt), den nya skivan med mera.

Intressanta citat:
Satyr: "You have to understand that many of the bands that are considered legendary black metal bands today, they had no brain of their own. They were doing what made them seem tough and hard core."

Det är även rätt intressant, och svårt att föreställa sig, att Frost beskriver att hans trummande var "beyond lousy" när han startade i Satyricon.

Att Satyr säger att nya skivan bygger på sång och inte riff, att den innehåller körer och "great hooks" ökar tyvärr inte förväntningarna på nya skivan...

SATYRICON live från St. Petersburg

Efter ett lite längre uppehåll, då Frost spelat in och turnerat med 1349, stod SATYRICON åter på scen i helgen. Det var först St. Petersburg i fredags och sedan i lördags Moskva som hedrades med ett besök av norrmännen. Som jag har skrivit tidigare kommer SATYRICON börja skriva på ett nytt album samt återutge 1990-talets album under 2011.

Kommersiella Satyricon och Black Metal

Det har väl inte undgått någon att Satyr och Satyricon inte precis är lika underground och Black Metal som de var då de bland annat släppte det underbara "Dark Medieval Times". För varje släpp låter musiken allt mindre Black Metal samtidigt som Satyr dyker upp i allt mer kommersiella sammanhang. Man kan ju fråga sig hur långt det skall gå...

Det senaste är att han låtit sig intervjuas av en blond norsk bimbo som tydligen släppt en låt som heter "My Boobs Are Ok". Intervjun är gjord för norska NRK men ändå, skärpning Satyr. Varför kunde inte en norsk musikjournalist fått göra intervjun så att den hade gett något för oss som är intresserade av musiken och inte bryr oss ett skit om den norska bimbon?

Tyvärr så tror jag att Satyricons nya skiva kommer att bli den sämsta hittills. Snälla Satyr, visa att jag har fel!

Det kan ju verkligen diskuteras om Satyricon fortfarande hör hemma på denna blogg. Det är väl så att de lever på gamla meriter...

Nyheten kommer från http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=94222 men jag avråder från att se videon.

1349 - norsk black metal

1349 är ett band som både gör och inte gör inte gör så mycket väsen av sig. När det gäller musiken låter det verkligen mycket om bandet. Man läser dock sällan om bandet i andra sammanhang än just musiken. Man skulle kunna säga att det är ett band som låter musiken tala och inte händelser runt omkring. Skönt tycker jag.

Bandets första album släpptes år 2000 och sedan dess har de släppt ytterligare tre skivor, den senaste år 2005. Man skulle därför kunna tänka sig att något nytt är på gång men då Frost för tillfället är upptagen med skivinspelning med Satyricon så tror jag att det dröjer innan vi får höra något nytt med bandet. För en introduktion till 1349 rekommenderar jag ett besök på deras MySpace. Att sätta ord på musik är som vanligt ganska svårt. Frost har sagt att "where SATYRICON is strict discipline, 1349 is pure intensity." Kerrang skrev i sin recension av 1349's senaste släpp Hellfire:"'Hellfire' finds 1349 slipping into a higher gear, resulting in a city-razin sonic inferno where startling velocity and harrowing atmospheres collide."

Om jag kortfattat skulle beskriva bandets musik så är det traditionell black metal spelad i ett furiöst tempo. Angående tempo så berättar Frost i en intervju varför han rekryterades till bandet:"I was asked to do a session job for this band in spring 2000, as 1349 wanted to capture some material on tape, and felt like increasing the speed a little." Som sagt är tempot något utöver det vanliga om man jämför med andra band som spelar black metal. Trots tempot hör man tydliga likheter med tidiga Mayhem, Darkthrone och Gorgoroth. Skulle nog vilja dock vilja påstå att 1349 är lite mer svårlyssnat än ovanstående exempel så om du precis börjat lyssna på black metal och fortfarande tycker det är lite för mycket motstånd så kanske du skall vänta lite med 1349.

Jag tror för övrigt att Frost gillar att ha ett band som fortfarande kräver lite av skinnpiskaren, Satyricon gör ju inte riktigt det längre...

Titta på nedanstående klipp. Det är inte så ofta black metal fångas live med riktigt bra ljud och bild.

Mer om SATYRICONs utveckling

"It has never been in this bands nature to rest on our laurels and we won't be doing that either. When the time is right, we will start working on exploring new musical territory and only the future can tell what that will turn into. Taking on challenges like that is something SATYRICON never has been afraid of. On the contrary, it is what has made the band grow.

We tried to perfect everything SATYRICON has learnt and experienced musically for the last decade on 'The Age Of Nero' and we feel that we reached the goal we set out to achieve. It is time to pave way for something new. No, we won't return to something old. Forget it! All we know is that regardless of what we end up doing, it will still sound unmistakably like SATYRICON."(SATYRICONs hemsida)

Inte så mycket mer information än jag rapporterade om här alltså. Det enda nya är väl att de här tydligt deklarerar att den nya inriktningen inte kommer att innebära en tillbakagång till något gammalt. Samtidigt som det är tråkiga nyheter så är det samtidigt skönt. Det hade kunnat bli riktigt bra eller så hade det bara blivit patetiskt och pinsamt.

Satyricon på Metaltown

Dagen innan festivalen gick jag in på Metaltown's hemsida för att göra en sista kontroll av spelschemat. Inte för att jag har något emot Opeth men gissa om jag blev glad när jag såg att de ställt in och Satyricon skulle ersätta. Tyvärr innebar detta att bandet spelade på en av de större scenerna och under dygnets ljusa timmar.

Det märks hur professionell Satyr är på scen. Han eldar upp publiken och lyckas ganska bra trots att det inte precis är packat framför scenen. Han verkar dessutom tycka att det är riktigt kul. Satyricon levererar men tyvärr väljs ungefär varannan låt från Now, Diabolical. Jag tycker att det är riktigt synd att de inte utnyttjar den låtskatt de sitter på. Tänk om de skulle köra en turné och spela Dark Medieval Times från första till sista ton.

Låtvalet, att det var ljust och att de spelade på en stor scen gjorde tyvärr att stämningen inte riktigt infann sig. Konserten var bra men med tanke på vad de skulle kunnat leverera får de bara godkänt. Bäst under konserten var inledningen på Hvite Krists Död samt allsången under Mother North.

Detta är black metal

Suttit och lyssnat på Gorgoroth medan jag funderat på frågan hur man skall kunna definiera black metal. Detta är mina högst egna tankar och många har nog invändningar men här kommer de i alla fall.
Jag har kommit fram till att jag anser att följande sex faktorer skiljer black metal från annan musik; texterna, musiken, graden av kommersialitet, estetiken, budskapet och känslan.

Texterna: Texterna i black metal berör i större grad än andra genrer natur, mörker och död, religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Kim har berört texterna i black metal här.

Angående texter om naturen har vi till exempel följande rader ur Within the dark Mind av Immortal:
The dark nights landscapes and only me

Deeps and waterfalls

Massive mountains

Powerful mountains

Still only me

Where bergs and peeks throne

Cold beneath the moon

Eller detta stycket från Darkthrones Inn I De Dype Skogers Favn:
Det går en vei over fjellet

Langsom vandring fører meg

Inn i det dunkle skogsriket

Angående mörker och döden har vi Mayhems Funeral Fog:

Every time this year

This dark fog will appear

Up from the tombs it comes

To take one more life that can be near

In the middle of Transylvania

All natural life has for a long time ago gone

It's thin and so beautiful

But also so dark and mysterious

Once again the priest is messing

May the god bless us all

The fog is here again

That will complete this funeral

From a place empty of life

Only dead trees are growing here

As it comes from afar

Only dead trees are growing here

Funeral fog...

Funeral fog...

Funeral fog...

Funeral fog...

Slutligen ett exempel på kopplingen till kristendomen och satanismen med första stycket ur Detahspell Omegas Sola Fide I:
O Satan, I acknowledge you as the Great Destroyer of the Universe.

All that has been created you will corrupt and destroy.

Exercise upon me all your rights.

I spit on Christ's redemption and to it I shall renounce.

My life is yours Lord, let me be your herald and executioner.

My actions shall lead other hearts away from salvation.

All shall acknowledge Your sacred royalty and crawl in terrified devotion.

Budskapet: Black metal har oftast ett budskap och det ligger hos lyssnaren att tolka det. Budskapet uttrycks dock inte bara i texterna utan även i val av symboler, i intervjuer och på andra sätt. Ofta består budskapet av kritik mot kristendomen och är kopplat till satanismen och dess tankar om den starka individen i samhället i stället för kollektivet.

Musiken: Traditionellt sett är black metal ”dåligt” eller kanske snarare ”skitigt” producerad med lågt mixade instrument och lågt mixad röst vilket gör att allt flyter ihop till en ljudmassa, en helhet som sveper fram över lyssnaren.

Gemensamt för sången hos många band är att den fungerar som ett av instrumenten i musiken. Denna ”sång” består i traditionell black metal ofta av ett väsande som från en annan värld eller dimension. Exempel på detta är Darkthrones tidiga släpp(ej Soulside Journey som inte är black metal utan snarare klassisk döds). ”Sången” kan även vara tjutande, skrikande eller ylande som hos till exempel Burzum. Hos vissa band hör man inte ens texten, antingen på grund av att sången är så lågt mixad eller för att den består av oidentifierbara läten som till exempel hos Gorgoroths tidigare alster.

De flesta skivorna med traditionell black metal består av monoton musik med endast små förändringar i tempo eller ton. Typexemplet här är Darkthrone. Ett exempel som inte följer mönstret här är Satyricons Dark Medieval Times som är betydligt mer varierad (fortfarande en mycket bra skiva…).
Darkthrone får även stå som exempel för den primitiva versionen av traditionell black metal medan till exempel Immortal får stå för den mer tekniska varianten.

Många av de album som släpps i dag med etiketten black metal försöker efterlikna samma ”skitiga” produktion som den traditionella varianten representerade men det finns också band som väljer en annan väg. Ett av de mer framträdande exemplen på det senare är Deathspell Omega vars senare verk står ut med en renare produktion och ett nytt sätt att låta för ett band som spelar black metal. Mer om Deathspell Omega finns att läsa här.

Ett band som spelar black metal får självklart utveckla sin musik men när de passerar en gräns så spelar de enligt mig inte längre black metal. Lyssna till exempel på Satyricons senaste skivor, det är inte längre black metal utan sorterar in under andra kategorier.

Graden av ”kommersialitet”: Black metal startade som en undergroundrörelse och ingen trodde nog att den hade kommersiell potential. De flesta hade fel och idag hamnar album av band som påstår att de spelar black metal på topplistorna när de släpper nya album. Exempel på band som av många påstås ha sålt ut sig är Dimmu Borgir, Satyricon och till viss del även Mayhem. Motsatsen till detta skulle vara till exempel Gorgoroth som fortfarande följer sin egen väg och bland annat vägrar släppa texterna till sina låtar. Ett annat exempel är Deathspell Omega som inte spelar live och fortfarande omgärdas av tät mystik.

Satyr får gärna hävda att Satyricon fortfarande spelar black metal och jag har inget emot de som håller med honom men jag tillhör inte en av dem. Satyricon har enligt mig blivit för kommersiellt och det finns många fler exempel på. Jag har inget emot att band säljer sig och därmed tjänar mer pengar men då är det inte längre black metal. Black metal skall vara fult, skitigt, kontroversiellt, svårt och slå underifrån och då kan det inte vara kommersiellt gångbart i någon störe omfattning. Men som jag skrev ovan har jag inget emot att band utvecklas och de kan fortfarande göra bra musik som jag lyssnar på men den sorterar då inte längre in under black metal.

Estetiken: Live, i videor, på skivomslag och så vidare skapas en stämning som förstärker texterna och musiken. Se till exempel mitt tidigare inlägg om Darkthrones skivomslag här.

Känslan: Allt ovan bidrar till att skapa en speciell stämning som enligt mig bara finns i black metal. En känsla av rå primitivitet som är så svår att beskriva men som är så stark i helheten som texterna, musiken och estetiken skapar.

SATYRICON live i Göteborg ikväll

Ikväll spelar SATYRICON på Trädgår'n i Göteborg. Tyvärr lär fokus ligga på de senaste två skivorna samt några äldre "hits" som Mother North men man kan ju alltid hoppas att de överraskar med till exempel låten nedan. Trots att låtvalet kanske inte kommer att vara det bästa hoppas jag ändå på en bra konsert. Förband är DEGRADEAD samt ZONARIA.

Walk The Path Of Sorrow från "Dark Medieval Times".

Satyricon, Mayhem med flera till Hellfest

Många bra band kommer till franska Hellfest. Den 20-22 juni är datumen som gäller och staden är Clisson.

Förutom Satyricon och Mayhem kommer bland annat Watain, Marduk, Anaal Nathrakh och At the Gates. Totalt 60 band kommer att spela. Läs vilka mer band som är klara:
http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=88734

SATYRICON ut på europaturné

SATYRICON ger sig i december ut på europaturné. Länder som besöks inkluderar Belgien, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Italien, Österrike, Polen, Danmark, Holland och Slovakien. SHINING, NEGURA BUNGET och DARK FORTRESS kommer att agera förband.

Den stora följdfrågan blir väl om och när 1349 ger sig ut på ordentlig turné?

Varför inte döpa en festival till Satan's convention?

Om man bor i Tyskland kan man tycka att ett bra namn på en endagsfestival är "Satans Convention". I år går festivalen den 13 december och bland annat Satyricon kommer att uppträda. Vill man se Satyricon på Lucia får man bege sig till Lengerich som ligger någonstans mellan Osnabrück och Münster i nordvästra Tyskland. Schysst är att biljettpriset ligger på modesta 30 euro. Läs mer här.

Band som spelat tidigare år är bland annat Marduk och Nile.

Men, Satan's convention är nog det löjligaste namnet på en festival som jag stött på än så länge...

Professionellt SATYRICON

Återkommer i en eller annan form senare med en längre recension men det spontana intrycket från gårdagens konsert är hur professionellt SATYRICON är. De äntrar scenen på utsatt tid och de bjuder på en ordentlig show trots att Trädgår´n för kvällen bara är halvfullt. Frost piskar trumskinnen medan Satyr väser och skriker sig igenom såväl nya som gamla låtar och de gör det riktigt bra!

Den lilla mörka lokalen tillsammans med ett ordentligt användande av rökmaskinerna skapar en stämning och en nerv som konserten på Metaltown i somras helt saknade. En Satyr som gång på gång intygade hur kul det var att spela i Göteborg frälste i alla fall de främsta leden i publiken och mot slutet av konserten fick han till och med igång en ordentlig mosh pit.
Professionellt och riktigt bra helt enkelt.

Kommande datum i Sverige:
16/4 Malmö
17/4 Mariestad
18/4 Sundsvall
19/4 Västerås
21/4 Stockholm
27/4 Umeå
(Tack Kim bloggar för kompletteringen av datum)

SATYRICON, Peter Beste och GORGOROTH

Lite mer eller mindre nya klipp nedan.
Först och främst ett veckogammalt klipp med Satyricon. Det är inspelat i Trondheim och innehåller korta klipp från ett par olika låtar inklusive Wolfpack och Black Crowe on a Tombstone från "The Age of Nero ."



Det mesta i det andra klippet har vi sett tidigare men om någon har missat det så kanske det kan vara sevärt. Klippet är från norska programmet Lydverket och visar hur Peter Beste fotograferade Gaahl från GORGOROTH inför fotoboken "true norwegian black metal".

Inferno festival 2008: Satyricon, Skitliv och Shining

Den 19-22 mars går årets Inferno Festival av stapeln i Oslo.
Klara band är bland annat Satyricon, 1349, Skitliv, Shining och Gallhammer.
Ett fyradagars pass kostar 195 dollar.
Läs mer här: http://www.infernofestival.net/

1349 - "Revelations Of The Black Flame"

Då var det äntligen dags. Fyra år efter "Hellfire" kom så "Revelations Of The Black Flame". Från att tidigare ha släppt musik nästan årligen tog det denna gång alltså nästan fyra år och anledningen stavas Frost och hans medverkan i SATYRICON. Under de senaste tre åren har hans SATYRICON släppt både "Now Diabolical" och nu senast "The Age Of Nero" samt turnerat flitigt. När Frost haft tid under pauser i turnerandet han sammanstrålat med de andra i 1349 för att spela in "Revelations Of The Black Flame".

1349 har med en energi, ett tempo och en råhet, demonstrerat kanske främst genom Frosts trumspel och Ravns röst, stått för något speciellt inom extrem metal vilket gjort bandet väldigt populärt. Det var nog också därför som nya albumet var så efterlängtat och reaktionerna på det blev så blandade. Många recensenter uttryckte sitt missnöje medan andra hyllade den nya riktningen gruppen valt. Men vilka är då skillnaderna jämfört med de tidigare albumen?

Om bandet tidigare släppt skivor med ett ganska (relativt) jämnt, stenhårt, piskande, smattrande tempo rakt igenom med en klar ljudbild står "Revelations Of The Black Flame" för något annat.
Tempot varieras väldigt mycket, från det smattrande vi är vana vid till plinkande pianon, plockande gitarrer eller andra akustiska eller svepande och doomiga inslag. Det finns inte samma enkla hårda formel som tidigare utan musiken väller eller rullar fram som en ångvält som mosar allt på vägen fram. Tyngden fås genom att tempot bitvis sänkts rejält, mixen är skitigare, effekter har större plats på skivan och Ravns röst är mer mässande än tidigare.

Det är inga problem att känna igen 1349 på "Revelations Of The Black Flame" men jag kan förstå att de som förväntade sig en "Hellfire II" blev konfunderade och kanske besvikna. Jag tycker dock att bandet gjorde helt rätt. På de senaste skivorna körde de ett spår till max och nu ville de utvecklas och göra något nytt. Alltför många band fortsätter i sina invanda spår utan att utvecklas.

Allt är dock inte bra på skivan. Till exempel spretar den väl mycket, det saknas lite kontinuitet, ibland blir den väl lugn och vissa delar är svagare än andra men som helhet växer den fortfarande för varje lyssning. Till skillnad från "Liberation" är det ingen skiva jag kommer att sätta på bara för att höra 'den där bra låten' utan sätter jag på "Revelations Of The Black Flame" så lyssnar jag på hela från början till slut. Gör jag det så får jag ett ljudlandskap som växlar mellan att sakta mala ner det som kommer i dess väg och krossa det med smattrande trummor samtidigt som stämningen och de ständiga kontrasterna i musiken gör skivan hypnotisk och fängslande.

Det är inte bandets bästa skiva med jag tror att den var ett nödvändigt steg i utvecklingen. Nu har bandet även testat på denna inriktning och kan om två år komma tillbaka med ett nytt album som tar det bästa ur två världar. Mer fart än på "Revelations Of The Black Flame" men lite mer variation är på till exempel "Hellfire".